Humöret Jag-är-glad-jag-är sur.

Sedan jag var 10 år förstod jag att pappa hade präglat mig ganska mycket till personligheten.
Jag har hans hetsiga humör, den vulkan-aktiga ilskan, de innerst inne känsliga känslorna och såklart glömskan och virrighetens kraft. 

Funderar på att bli superskurk och kallas Dr.Grumpy.
För jag är lite ond av mig. MWAHAHAHA! Eller ja, tills skuldkänslor och sådant sköljer över mig.
Annars hade det varit lätt att vara elak. 

Just nu är jag glädjeguden själv. Lugnet innan stormen.
Undrar vad för djävulskap kommer att hända imorgon. Hoppas inte ännu en medelålders man med komplex för gubbmani ska attackera mig med frasen: " Vad tar du för pizzan?" och sedan köra iväg med sin hippie-skrattande fru(antagligen pårökt) och lämna mig där oförstående vad de ville mig och min pizza. När jag inte förstår något och alla andra skrattar åt mig, blir jag liksom lite sur vilket sedan övergår till ilska.

Blommor som kunde skyddat mig från de elaka pizza-hånande korvarna.

Ja,hoppas de svalde flugor så stort de skrattade. Och fiskmåsar.
Skulle säkert få plats ett helt frickin' flygplan där med.
Goddamn hippies!

Därför borde inte marijuana legaliseras för då blir det fula människor med små hjärnor.