Sportlov - Min lilla frihet

Just nu sitter jag i trollhättan och känner mig ensam.
Jag orkar inte sova, mest för att jag inte vill. Hela dagen har varit skit och jag önskar att allt var som det var för fyra månader sen. Innan allt blev skit och jag tvingades till att känna alla känslor helt själv. Varken mamma eller min pojkvän kan hjälpa mig, för de förstår inte vad jag går igenom. Det är som i serien Angel när han bara inte orkar bry sig och blir en helt annan person. Så känns det. Hela världen är nu min spelplan och jag tänker göra som jag vill.
Men allt är inte skit. Utanför är det snökaos och jag känner en härlig "Haha"-känsla i kroppen.
Som om det vore mitt fel att det snöa men nu ska jag inte ta all ära. Känner mig mäktigare än president Obama.
Så nu kan jag smida mina planer i fred och försöka finna mig själv i hopp om att jag kommer hitta ett rimligt mål.
För jag förstår nu att min pojkvän och jag inte är en helhet längre. Och jag bryr mig inte. Väntar bara på att få det överstökat.

Så mitt i all snö och med det lilla lov jag har, kan jag utan påtryckningar från skolan känna att det är jag som bestämmer.

Kalsong.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0